Idag har jag vart på föreläsning med Lars Vilks. Efter 20 minuter reste sig typ 10 killar och skrek "Allah Akbar" (reserverar mig för stavningen) och kastade ägg på honom. Han fick springa därifrån och poliser och säpos hoppade över stolarna och tog hand om ägghuvudena som kastat... ägg.

Jag känner verkligen att det är såhär man löser meningsskiljaktigheter. Med ägg. Och skrik. Man kommer verkligen framåt då. 

Samtidigt blev jag lite ledsen. Och för att citera Gun "när huvudet tar slut går nävarna in" (fritt citerat), visst är det förvånansvärt fort som vissa människors huvud tar slut?

Gun är som en liten miniature buddha. Covered in hair!